Jag har upptäckt en sak.
Jga kan inte leva utan musik. Jag blir lycklig när jag hör riktigt bra musik. Det pirrar i kroppen när någon gjort en låt som är helt genialisk. Jag bara sprudlar av glädje när jag hör små nyanser i en låt som gör den unik och speciell. som Coldplays Viva la Vida, där det blir baktakt i kompet som spelas genom hela låten.
Det gör mig hel.
Det är svårt att förstå sig på sånna som inte kan höra skillnaden mellan dur och moll. vackert och konstigt.
I lördags påpekade David:
- Emma, du är visst inget utan din musik?
då lixom föll polletten ner.
Jag har alltid tagit musik för gviet. Det har verit en del av mitt liv som jag aldrig reflekterat över.
Men nu fattar jag.
Jag är musiken. Musiken är jag.

Music is the rythm of Life