Sitter nu på hotelrummet och kämpar för att hålla ögonen öppna. Har sedan 08:00 IGÅR morse varit på resande fot och eftersom jag är åtta timmar före Sverige så har jag varit tvungen att hålla mig borta från sängen och istälet har vi åkt till Shibuya, ''ungdomarnas stad''. Där finns manga caféer och spelhallar i varje hörn med högmusik och utanför varje affär står det människor och skriker ut olika erbjudanden.  Helt galet!
Vi har varit lite på ett internet/manga café där vi fick twittra lite (telefonernas internet fungerar inte här..). Om ni vill läsa våra uppdateringar kan ni gå in på www.twitter.com/tutokyo och läsa allt vi skriver:) vi kommer försöka uppdatera ca 2 gånger om dagen vardera.
Vi har fått låna varsin lånetelefon och vi går runt och fotar allt konstigt vi ser så imorgon ska jag försöka ladda upp lite bilder:) ska även se om jag kan fundera ut hur man laddar upp en video, så ni kan få höra hur det lät inne i en av spelhallarna!

Tänkte bara dra en kortis om hur vår resa urartade en smula åp vägen hit..
Det flyg vi skulle tagit frpn Arlanda blev ca 20 minuter sent så vi kom fram till Kastrup, Köpenhamn, 15:00. Fem minuter efter att de börjat borda planet till Tokyo som gick 15:40...
Vi sitter typ längst bak i planet och har lite smått panik när vi står och ser minutrarna ticka förbi utan att vi kommer av planet.
När vi tillslut kommer av ropar de i högtalarna att passagerarna till Tokyo genast mpste bege sig till Gate C32 för den håller på att stängas.. Så vi börjar kuta. Tillslut kommer vi fram till en låång kö till en passkontroll. (15 minuter till avgång nu) Alla tar upp sina pass, men Malin , tjejen från norrland, kan inte hitta sitt. hon letar och letar och tillslut kommer hon på att det antagligen ligger i facket på planet från Stockholm..
Hon springer iväg med gråten i halsen och vi andra försöker få tag på personal som kan hålla flygt åt oss. Ingen fattar ett smack så vi tränger oss lite i passkön och springer bort till gaten, där vi möts av 3 mycket arga danskar. Vi förklarar situationen och efter mycket om och men hittar vi både Malin och hennes pass. Under tumultets gång har tre av oss lyckats få uppgrderade platser, så jag, Max och Joanna får sitta i Ekonomy Extra, med extra benutrymme, god mat, glass och ständig uppvaktning.. Ett tecken på att vi klarat oss igenom en riktigt knivig situation på ett snyggt sätt, tyckte vi.
Elva timmar senare kliver vi vimmelkantiga av i Narita, Japan, och börjar gå mot väskuttagningen. Jag och Max säger båda att det är våra väskor som kommer komma sist av planet. När bandet slutar rulla står alla med varsin väska. Utom jag.
När vi beskrivit såväl utseendet som innehållet i väskan noggrant får vi reda på att min väska befinner sig i Phuket, Thailand.
g r e a t
Min väska var den enda som lyckades komma på villovägar av några hundra andra..
Så imorgonbitti kommer den komma hit till Japan med flyg och sedan skickas den hit på något vis. Om mina nya skor saknas ska jag stämma skiten ur SAS!

Man kan helt klart säga att resan hit var händelserik..
Men jag kommer ta med mig det här och se det som en upplevelse och en erfarenhet.
Nu ska vi snart gå ut och äta en kortis och sedan ska jag kasta mig i sängen och sova i hundra år.
Eller iallafall till nio imorgon.

Sayonara!