Jag hitter spår från henne överallt trots att mamma har plockat bort allt.

Det gör ont att vara hemma. Att tvingas påminnas om att hon inte är hos mig längre.

Min bästa vän. Som legat vid min sida varje natt i åtta år. Jag saknar dig så mycket. Jag älskar dig så mycket att det gör ont.

Hon låg i min famn precis när allt tog slut. Hon fanns inte kvar då. Mamma la i ordning henne och sa att nu ser hon ut precis som vanligt. Fast det gjorde hon ju inte.

Jag vet inte vad jag ska säga. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte vad jag ska göra för att det ska sluta göra ont.

Det gör så ont.

Hela tiden.

Men det var en fin sista timme. Hon låg i mitt knä hela vägen och protesterade inte när jag höll henne i min famn när vi kom fram.

Fan. Det gick så fort. Det tog bara några sekunder och sen var hon borta. Fast inte helt. Det tog några minuter till.

Jag orkar inte mer.